Ännu en sömnlös natt, låg och vred mig halva natten av ångest. När jag sedan somnade så vaknade jag ganska snart igen av mardrömmar. Vaknade då kallsvettig och visste inte vart jag skulle ta vägen. Började gråta och kramade min kudde i tron om att den skulle krama tillbaka eller att Jonatan skulle finnas inuti kudden eller någonting liknande. Jag saknar min vackra muminpojke. Som alltid ligger bredvid mig på natten och håller om mig när allting är som värst.
Jag saknar honom, jag saknar att ligga och prata långt in på natten med honom. Och att somna med han armar runt min kropp. Men det är ju faktiskt bara 4 veckor kvar nu. Bara 4 veckor tills jag får krama honom igen. Och jag blir ännu mera lycklig när han kanske ska göra sin praktik nere hos mig. Så himla mysigt då får vi 4 hela veckor tillsammans! Så sjukt underbart. 4 hela jävla veckor. Jag älskar mit så liv så otroligt ibland. Helt underbart. Orkar heller inte vara i skolan, vill hem. Lägga mig under täcket och ligga där ett bra tag. Så skönt det skulle vara. Men ahja, vad ska man göra åt saken. Ska fortsätta göra ingenting i skolan nu. ♥