Höll mig hela tågresan utan att vara ledsen, försökte bara att tänka positivt.

Sen när jag satt i Uppsala och väntade på bussen då bara gick allting sönder och tårarna kom.

Människor tittade på mig men vad skulle jag göra? Satt hela resan på bussen med tårarna rinnande. Kom hem, lade mig i sängen. Insåg först då hur tomt det var att ligga ensam i sängen. Sov piss inatt och vaknade, vände mig om och tänkte ge Jonte en puss. Ingen jonte låg där. Ropade lite lätt älskling? Innan jag insåg att han inte alls skulle vara där. Utan han var uppe hos sig. Blev ledsen, och låg kvar i sängen ett tag och gnodde mig i kuddarna innan jag gick upp. Nu sitter jag i skolan är hur deprimerad som helst. Saknar Jonatan och vill tillbaka till hans armar. ♥