i wont make it on my own

2010-11-15 @ 22:41:20 Länk till inlägget Jag rasar Kommentarer (0)
Samtidigt som regnet slår mot fönstret utanför, rinner tårarna sakta ned för kinderna. Jag önskar att tiden gick att spola tillbaka, jag vill låtsas som om ingenting har hänt. Men jag kan inte, jag kan inte glömma allting eller försöka förtränga alla mina känslor. Hur mycket jag än skulle vilja ta tillbaka allting, så går det inte. Jag måste blicka framåt. Men vad skulle framåt vara utan dig, och vad skulle bakåt vara om du inte fanns i mina tankar. Vad skulle jag göra om du inte hade hjälpt mig iväg från allting, från allt kaos och allt trubbel. Blinkar tårar ur ögonen och tittar mig omkring i det tomma rummet.
Vad gör jag fortfarande kvar här.
Varför sitter jag fortfarande kvar ensam och ser mig omkring, när jag vet att du förtjänar bättre. Du förtjänar allt i världen, jag trodde jag kunde ge dig allting. Men någonting gick fel längs vägen. Vem satte stopp för allt det vi önskade oss, och vem ändrade våra så varma hjärtan till is. Försöker att torka tårarna men så meningslöst då de bara blir fler och fler. Varför försöker jag ens. Samtidigt som regnet slår mot fönstret utanför, rinner tårarna sakta ned för kinderna.
Samtidigt som regnet slår mot fönstret utanför, rinner tårarna sakta ned för kinderna. Jag önskar att tiden gick att spola tillbaka, jag vill låtsas som om ingenting har hänt. Men jag kan inte, jag kan inte glömma allting eller försöka förtränga alla mina känslor. Hur mycket jag än skulle vilja ta tillbaka allting, så går det inte. Jag måste blicka framåt. Men vad skulle framåt vara utan dig, och vad skulle bakåt vara om du inte fanns i mina tankar. Vad skulle jag göra om du inte hade hjälpt mig iväg från allting, från allt kaos och allt trubbel. Blinkar tårar ur ögonen och tittar mig omkring i det tomma rummet. Vad gör jag fortfarande kvar här.

Varför sitter jag fortfarande kvar ensam och ser mig omkring, när jag vet att du förtjänar bättre. Du förtjänar allt i världen, jag trodde jag kunde ge dig allting. Men någonting gick fel längs vägen. Vem satte stopp för allt det vi önskade oss, och vem ändrade våra så varma hjärtan till is. Försöker att torka tårarna men så meningslöst då de bara blir fler och fler. Varför försöker jag ens. Samtidigt som regnet slår mot fönstret utanför, rinner tårarna sakta ned för kinderna. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback