Ibland önskar jag att allting vore annorlunda. Att jag bara kunde släppa allting.

Ibland önskar jag att du inte fanns, att jag aldrig mött dig överhuvudtaget.

Ibland önskar jag att jag kunde återgå till livet jag hade innan dig.

Som om allting skulle förändras eller i alla fall göra någonting bättre.

Jag vet inte längre, om jag ska skratta eller gråta.

Ibland tänker jag att det borde inte vara såhär svårt att lämna en annan människa bakom sig.

Men det är det tydligen, det är otroligt svårt att försöka lämna någon bakom sig.

Som om jag inte bryr mig, trots att jag gör det. Jag gör det som fan.