Spikes in my head
2010-03-31 @ 22:13:01 Länk till inlägget Jag rasar Kommentarer (0)Var tog de stjärnorna väg? Dom ramlade ut ur våra liv, in i framtiden eller tillbaka i det förflutna. Snarare det förflutna, för vad är egentligen framtid? Finns det hopp, även fast det inte lyser mer. Trots att alla ljusen har brunnit ut och alla stjärnor slocknat. Finns det någonting att hoppas på, någonting att tro på i mörkret? Vad ska vi tro på, när allting misslyckas eller lämnar mig.
Jag står ensam kvar, ingenting betyder någonting längre. Jag ser ner på mig själv, armarna är prydda av ärr. Gamla, nya, vita, blödande. Som musiknoter dansar dem på mina armar. Benen är prydda med blåmärken, likt blåsippor stillar dem hungern när dem så vackra viskar att allting är på väg bort nu. Allting ordnar sig när vi flyger tillsammans i skyn. Svävar som luft i atmosfären, tillsammans med de andra av min sort.
Jag är smutsig på utsidan, och på insidan är jag lika skadad som en fjäril utan sina vingar. Jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit några steg dit. Istället beblandar sig dem hemska minnena med syner och visioner från det förflutna.
Vad gör man när allting som betydde någonting har försvunnit? När det inte finns någonting att leva för längre, för det gör det verkligen inte. Tårarna rinner nedför kinderna samtidigt som jag skriver. Men vad gör det, när allting ändå tar slut. Allting rasar omkring mig, dom murar vi byggde tillsammans har du för länge sedan rivit.
Jag har inget skydd längre, jag står öga mot öga med döden, han välkomnar mig som en dotter. Andas in den svarta röken från hans andetag, försvinner sakta ner i djupet. Drömmarna försvinner aldrig, dom blir bara fler och fler. Jag andas inte längre. Jag lever på impulser som någon annan styr. Jag har blivit en marionettdocka i hans våld. Han styr varje rörelse jag tar, styr mig mot djupet. Nedför stupet.
Jag har dragit mig in i mig själv, glömt allting som har med lycka och glädje att göra. Det finnas bara mörker, och det finns inga alternativ. Allting är borta. Mitt huvud är fyllt med mörker, inga ljus finns längre kvar. Dom brann ned, alla brann ned. Försvann med hånflin på läpparna. Brydde sig inte ett dugg.
Jag är en frusen fjäril. Trots sommarvärmen fryser jag, skakar. Mina vingar dog för länge sen, jag kommer ingen vart längre.
Jag försöker flyga men det är lönlöst, jag kan inte bryta isen längre. Det finns inga sommardagar kvar, allt är vinter, mörkt och kallt. Isen blir tjockare dag för dag. Snart är jag instängd, om jag inte redan är det förstås.
Vad gör man när ingenting fungerar längre? När kroppen inte lyder längre. För det gör den inte.
Och spelade deras åsikter verkligen någon roll när allt kom omkring? Förklara då vad ordet sjuk betyder. Det kan betyda så mycket. Precis som alla andra ord. Men när allt ändå är värdelöst, vad spelar det för roll om man vet vad ordet sjuk verkligen betyder.
När varje dag är en innerlig plåga, och varje andetag gör ont. Gör det verkligen någon skillnad när man är död inombords. För varje dag så slocknar en ny stjärna på himmelen, det var de som en gång brydde sig, de som älskade.