Jag är så himla kluven. Vet fan inte vad jag ska ta mig till.

Ena sekunden vill jag någonting, andra är jag helt emot det.

Inte för att jag inte tror jag skulle klara av det. Men i alla fall.

Snacka om ansvar som följer med allting och jag menar.. Nej.

Jag är egentligen inte speciellt ansvarsfull, så jag skulle nog förstöra allt.

Men ändå, känslorna bara flödar i kroppen. Vet inte riktigt hur jag ska reagera på dem heller.

17 år och 1 månad är ingen ålder för att tänka såhär egentligen.

Vad fan är det jag håller på med, varför har jag ens dom här tankarna?

Varför funderar jag ens över det här nu? Jag avskyr min hjärna. Jag hatar den otroligt.

Hemskt, hemskt, hemskt. Nu ska jag käka tacos med hannos familj.

Vi hörs. ♥