Hade tråkigt, lekte med penslar i PS. Blev fail,
men får duga tills jag orkar göra någonting annat.
Kliar i mina ögon, vill gå och gömma mig någonstans numera. Orkar ingenting.
Pappa frågade mig imorse hur jag mådde eftersom jag ska tillbaka till bup.
Tror inte jag gav något direkt svar, då jag visste verkligen inte vad jag skulle svara.
Så istället för att svara ärligt att:
- Nej, jag mår verkligen inte alls bra så mumlade jag någonting otydligt
och gick sedan för att borsta tänderna.
Logiskt Johanna, väldigt logiskt och duktigt av dig. Men ahja, verkligen inte roligt.

Jag går i säng, pratar med pojken, lägger på med pojken, lägger mig och kollar i taket.
Ångesten kommer krypande upp i kroppen, försöker desperat att andas och kippar efter luft.
Ligger och vrider och vänder mig i ren och skär panik i flera timmar.
Allting kryper upp i kroppen på mig och det känns som om kroppen ska gå i flera bitar.
Somnar sedan runt 4-5 snåret av utmattning och drömmae sedan mardrömmar.
Vaknar sedan runt 7, kallsvettig och i tron om jag håller på att kvävas.